top of page
emmalill

Gotland och pusselbiten...


Det lades en livets pusselbit i veckan. Utifrån ser det inte ut att hända särskilt mycket här hos mig. Jobbar på, som ekonom, fram med Tikva då och då.

Många har hört flera delar av mina andra tankar, men av det syns inte så mycket just nu…

Men INOMBORDS syns det, finns det, bubblar det 💭💭


Vad ska det bli av Tikvan, retreaten, vandringen, pausdagen, predikan, andaktsböckerna…? Jag vet inte allt, men jag vet att det lever inombords och att jag tagit ännu osynliga steg. Men jag vill varken jaga eller jagas.

Och så vet jag att en livets pusselbit lade sig på plats i veckan. Det känner jag i hela själen som sjunger och kroppen som gick in i ett lugn.


Jag träffade några nya vänner för ett tag sedan och vi pratade om vad som var så speciellt med Gotland. Jag hörde mig säga att ”jag ju har rötter här”. Förvånad själv över svaret (härligt när det går att inom sig skapa en spännande dramatisk debatt med oväntade svar 😉) men det är så. Ingen släktkoppling alls varken före eller efter jag bodde där. Och med respekt och ödmjukhet inför hur många generationer som behöver ha funnits och att det finns en kultur och DNA som jag inte har i mig… så hann det likväl växa ner några rötter under åren på ön. Det är mer än bara en vacker och speciell plats.


När en av livets pusselbitar lade sig på plats i veckan, då först märkte jag att en liten del av mig varit orolig tills den fann vila just här. I en tacksam glädje över att vi nu har en liten plätt med en liten, liten byggnad som vi kan kalla vår. På Gotland.

Ett fritidshus att åka till ibland, i tid och otid. Ja, det var svettigt, oroligt, praktiskt utmanande, budgivning och allt annat vanligt marknadsmässigt förekommande. Men när allt är klart finns bara självklarheten kvar. Precis som första gången jag skulle hit. Det är 30 år sedan i år.


Hur allt hänger ihop och vilka nästa steg är vet jag inte. Men steg tas, det läggs bitar som passar in och skapar ordning och vila. Det är livet med Gud. Att vara nu, att upptäcka vad som ger vila, att inte jaga eller jagas. Livet alltså, härlig grej att vara i.




84 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Årets hittills konstigaste fråga

Varför är du emot kyrkan egentligen? För några månader sedan fick jag en fråga från en av de ledande. Alltså inte på skämt eller på...

Välkommen! Du är välkommen

Hej! Jag heter Emmalill Hector. Jag bor i Norrtälje med min familj. Magnificat är den ena delen av min rörelse, den som utgår från...

תגובות


bottom of page